Nu har jag varit överambitiös och för första gången introducerat mig själv på riktigt i en presentation. Jag kände att det var nödvändigt, eftersom jag bara skriver om just mig här. Relevanspoäng noll.

Mitt huvud sjunker sakteligen mot tangentbordet och skärmen hånar mig med sina pyttepixlar och jag håller på att spåra ur helt. Känslokategorierna tog en semester till något skitland. Eller till Hawaii, fy fan vad jag avskyr Hawaii. Som Hyltebruk. Nej, egentligen spårar jag inte ur alls, jag är bara väldigt trött och alldeles för fundersam, och antagligen har jag ätit för mycket gurka. Lätt hänt.

Har lite småtankar på att gå hem till Daniel, men jag vet ju om hur kallt det är ute, och jag vet ju verkligen om hur långt det är dit. Dessutom så är det fortfarande inte bra alls att kedjeröka eller dricka på en vardag. (Inte på någon dag, men speciellt inte på en vardag.) Men det är ju en verklighetsflykt likt ingen annan, att få utnyttja någon på det viset. Ömsesidigt tror jag till och med att det är.

Hemska människor. Jag längtar tills det blir en annan dag. En tom.

Vänta jag ska bara ha en nagelfil. Great needs.

Nu har jag filat nageln som var så jävla jobbig, och jag lyssnar på Bauhaus och undrar när sakerna ska börja göra sig själva. Om man klappar mig hår nu så skulle man kunna tro att det är bränt, i de första fem centimetrarna åtminstone. Det suger ju lite.

Jag saknar Kjellström idag, det är en sån dag helt enkelt, då någon som pratar mer än mig får mig på friskare tankar om ljus och jasmindoft. Eller ger mig något att fundera på som jag inte funderat på förut.

En annan man, Mahrström, kommer snart att flytta till Norge och det kommer att vara helknasigt. Även om vi inte träffas någorlunda regelbundet, eller ens hittar på något någon gång så kommer det att märkas att han inte är i närheten alls. Och hans lillasyster som är som min egen syster kommer antagligen att flippa ur lite smått efter ett tag, hur trött hon än blir på honom ibland. Craziness att man börjar närma sig den avlägsna framtiden.

Det hade bara varit så skönt att få prata med alla som redan dött, de hade fan något att säga. Något att lyssna på och känna med, och väl genomtänkta ordval. Allt som sagts är vagt nu tyvärr, det kan ha varit lika kreativt som spenatsoppa, men mitt minne gör mig avundsjuk på mig själv.

Mig mig mig mig.

Fan nu skolkar jag igen. Orkade inte gå upp i tid till psykologin och jag orkade verkligen inte hasa mig till filosofin. Om det är något som jag inte är på humör för idag så är det absolut verkligen filosofi. Inte så att jag är inkapabel till att filosofera idag, men min kropp orkar inte med djupare tankar än "kaffe" eller möjligtvis "gny". Så därför ska jag bida min tid i en timme och tjugo minuter till innan jag ska ha något mer konkret som ett prov.

Igår så klippte jag Isabell, så nu är hon korthårig för första gången i sitt liv. Ganska amazed, och min mamma lovordade henne och allt vad det var. Igår var en ganska konstig dag faktiskt. Mycket nattsamtal.

Annars är det en helt tänkbar dag, en sådan som man inte ser fram emot men inte en sådan man bryter ihop under. Så vi kompromissade idag, jag och Livet. Det fungerar hittills, men jag vete fan om det inte varit trevligare att vara någon annanstans, men några andra människor och göra något helt annat. En bra filosofi, eller hur?

Är mest arg på familjen. Mamma har hållt på och förstört nu igen, triviala ting. Vänner komemr undan, bara för att helgen var så himla bra. Bra bra bra.

Smiley, happiness, finish line.